Norrköping – Ekenberg

Ekenbergs ristningsområde har några av Norrköpings mest kända hällristningar. Ekenberg ligger i Bråvallaområdet i närheten av Leonardsberg, Karlsberget, Fiskeby och Pryssgårdsboplatsen. Hällen omges av åkermark och ligger precis vid en av stadens vandringsleder så det är lätt att hitta hit.

När man nämner Ekenberg så tänker de flesta på den mest kända hällristningen från Norrköping: Solbäraren. Bara för det kommer jag inte att visa den här då jag tycker att andra bilder förtjänar lika mycket uppmärksamhet. En annan av de mer omtalade bilderna från denna häll är skeppet som dras av hästar, kanske uppför Motala ström som är en vattenled som förmodligen använts sedan forna tider för att transportera folk och annat genom staden och vidare genom landet. Denna bild tas generellt som ett tecken på att man använde hästar som dragdjur för att dra skepp motströms. Bilden visar tydligt kopplingar mellan djuren och skeppet.

Även här finns en skeppsbärare. Dessa dyker upp lite varstans i Norrköping och det finns i stort sett en på varje ristningsyta. Var det en sport att lyfta skepp? De som vet brukar hänvisa till ceremoni och religion, kanske fanns en gudom kopplad till skeppslyftning? Skeppsbärare finns på Ekenberg, Leonardsberg och Himmelstalund i det här området. Kanske visar de att vattenleden här var för smal för att ro på, kan det vara en forntida skylt som visar att här får du ta upp båten om du ska komma vidare? Eller betyder det att någon kontrollerade vattenleden och kanske beskattade genomfarten? Vem vet..

Ekenberg är också känt för sina sirligt smyckade skepp som skämtsamt kallats ’partybåtarna’. Det är inte ovanligt att man hittar skepp med utsmyckning, det brukar vara skålgropar eller som på Himmelstalund ’granar’ eller sicksacklinjer. På Ekenberg finns vågmönster, spiraler och mängder av skålgropar på relingarna. Liknande skeppssmyckning finns ingen annanstans i Norrköping. Hade denna smyckning någon särskild innebörd eller är det bara ristarens privata val och smak?

Ekenberg uppvisar en mängd människorfigurer och kanske några gudar. Figurerna är ganska enkelt framställda med tydliga attribut. Några figurer skiljer sig genom att de är trekantiga och mycket större än de andra. Vissa vill tolka detta som att det handlar om gudar, andra tolkar det som att det handlar om män med makt och trekantigheten ska då symbolisera mantlar. Vad det egentligen rör sig om får vi aldrig veta men det är fascinerande att dessa trekantiga figurer dyker upp lite här och var, oftast i par, emedan de totalt saknas på andra stora hällar.

En ristning som kanske inte många känner till men som förtjänar att bli framlyft finns på Ekenbergshällen. Detta är inte vilken ristning som helst utan den specifika ristning som daterade hällristningarna till bronsåldern: Svärdet. Svärd finns lite överallt och är ingen ovanlig bild på ristade hällar men på Ekenberg ligger Svärdet med stort S. I denna samling så är det svärdet överst i bilden enligt Nordén. Bara detta är ju värt ett besök.

Att hitta till Ekenberg är inte svårt. Från gamla E4:n (mot Sthlm) kör man mot Finspång (Finspångsvägen) (alt. från sthlm mot Linköping) och svänger av mot Fiskeby/Pryssgården. Kör över bron över nya E4:n, över järnvägsspåret och ta direkt till höger. Fortsätt förbi Pryssgårdsboplatsen (åker) mot F13, när du ser grindarna till den före detta flottiljen sväng vänster. Fortsätt förbi hundklubben på vänster sida tills fornminneskringlan uppenbarar sig på höger sida. Där finns en liten inkörsväg där man kan ställa bilen om man har en sådan. Resten av vägen får man gå, rakt in till höger om vägen förbi den gamla gården (nedlagd och fallfärdig) ut på åkern till hällen ca 100 meter. Man ser inte hällen från vägen men man ser var alla granar står i en klunga och trängs. (Mer bilder i galleriet)

Norrköping – Leonardsberg

Leonardsberg är ett av Norrköpings större hällristningsområden. Leonardsberg ligger på Bråvallaområdet vid Fiskeby strax intill Pryssgården, ett minst sagt fornminnestätt område med andra ord. Leonardsbergs ristningar ligger lite avsides och den som aldrig varit där kan behöva lite vägvisning då det ligger i en inhägnad hage där kor och får betar, har man otur är tjuren ute också men då föreslår jag att man hittar en annan plats att besöka för korna är inte alltid snälla när tjuren är ute. Att skriva upp på kom-i-håg listan är gummistövlar, klövar skapar lera och gegga.

Väl inne i hagen befinner man sig i ett område som lockar tanken sekler tillbaka i tiden, Skogen runt omkring stänger av alla moderna intryck och miljön är minst sagt magisk. Bli inte rädd om stenarna man försökt använda som hållpunkt för att inte gå vilse rör på sig, det är bara fåren som är ute. Ristningsytan är uppdelad i minst två hällar. Jag hittade inga fler men jag skulle inte förvånas om det döljer sig lika mycket till under mossa och lav.

Den första ytan man kommer till möter besökaren med ett hav av människofigurer och skepp samt några djur och lite annat smått och gott. Vissa figurer har ’sköldar’ och svärd, andra markerade kön och andra är bara figurer. Den dominerande bilden är figuren som bär upp ett skepp. Två djur man tror vara tjurar utmärker sig också, längre in i området finns en hel del rådjur eller renar eller något ditåt. Skeppen här kommer i alla former, allt från enkla linjer till konstnärligt huggna skepp. Diverse symboler som kan vara utnötta bilder finns överallt. Skålgropar finns men inte i någon större mängd. Något man först antar vara hjulkors visar sig vara något som mest liknar ansikten.

Något längre in i hagen kommer man till en miniatyr av en naturlig amfiteater, jag har inte forskat i saken men jag kan tänka mig att man brutit sten här, kanske till den gamla gårdsbyggnaden som tillhör området. Passerar man denna så kommer nästa ristningsyta.

Här finns renar eller rådjur i många former, några skepp och fotsulor samt en så kallad Odinsfigur; en jättefigur som håller ett spjut. Spjutet är samtidigt botten på ett skepp. Denna figur är absolut dominant på hällen. Att den kallas Odinsfigur på informationsskyltarna beror på att den håller ett spjut. Odin är ju spjutguden med sitt magiska spjut Gungner.

Den kritiske kan dock ha invändningar mot denna benämning då en figur inte behöver vara en gud bara för att den håller i ett spjut samtidigt som en något sånär samtida gudom hade ett spjut. Det är dock den benämning som föreligger så vi får väl nöja oss med detta. Imponerande är den hur som helst.

Även på denna andra häll blandas primitiva och konstnärliga bilder om vartannat. Det känns inte som att en enda ristare är skyldig till dessa petroglyfer utan snarare slås man av skilnaderna som pekar på flera ristare.

Leonardsberg ligger närmast ristningsområdena Ekenberg, Karlsberget och Fiskeby. Likheterna med Fiskeby och Ekenbergsbilderna är slående. Himmelstalund, som ligger någon kilometer bort, har inte alls samma motiv eller stil. Strax utanför Leonardsberg-Ekenberg ligger den berömda Pryssgårdsboplatsen och dessa hällar är säkerligen ristade av de som bodde där. Det känns logiskt emedan känslan av att samma ristare även huggit ut Himelstalundshällarna känns mer främmande ju mer man jämför områdena.

För att besöka Leonardsberg åker man ut mot Fiskeby bruk, över järnvägen och direkt till höger. När man ser grindarna till F13 svänger man vänster mot brukshundklubben. Följ vägen tills en gård uppenbarar sig. På vänster sida har man då en inhägnad hage. Gå in där och akta korna! (För fler bilder se galleriet)

Oppeby – Släbro

I Nyköping ligger Oppeby hällristningsområde; Släbro. Dessa ristningar är ganska nyupptäckta, en informationsskylt som möter besökaren talar om att de upptäcktes först 1983. Ristningarna beräknas vara från bronsåldern men man öppnar för en tolkning som menar att de kan vara upp till fyra tusen år gamla.

Idag ligger hällarna vackert utbredda på en kulle utanför Oppeby skola, strax nedanför ringlar sig en å eller ström. Området är i det stora hela väldigt likt Himmelstalund och en Norrköpingsbo känner sig snart hemma i miljön. När ristningarna gjordes beräknar man att vattnet stod ca 15-20 meter högre vilket innebär att hällen utgjorde en udde i strömmen, omgärdad av forsande vatten. Det är inte ovanligt att man hittar hällristningar på sådana platser och man tror att vattnet spelade en avgörande roll för många av hällristarna.

Berget som ristningarna är huggna i är intressant i sig självt. Det gråa berget är fullsprängt med röda och vita ådror av bland annat fältspat. Hällarna ligger utbredda som uråldriga trasmattor i det gröna fältet av frodigt gräs. Kanske valde man platsen delvis på grund av detta magnifika färgspel?

Berget är ganska poröst och spåren av knackstenarna är svåra att känna men bilderna är djupt huggna och syns väl i den nedgående solens sken. Vanligtvis brukar man hitta skepp och vapen, fotspår och djur osv. men inte i Oppeby. Förutom något enstaka hjulkors och alla skålgropar så hittar man ramfigurer av sällan skådat slag. Vid en första anblick får man intrycket av en forntida invasion av nyckelpigor och trilobiter. Motiven lockar sinnet till Afrikansk kultur snarare än skandinavisk.

Man kan inte undgå att fundera över vad ristarna tänkte när de ristade dessa hällar. Vanligtvis brukar man kunna datera en ristning utifrån vad den föreställer, man brukar kunna göra en ungefärlig tolkning utifrån motiven och dess sammansättningar. Krigare med vapen, skepp med solar, hjordar av djur med eller utan herde, jaktscener och så vidare. På Släbroristningen kan intet slikt skönjas. Jag fick kommentaren ”trilobiter och tangentbord” av min fru, nyckelpigor och insekter tyckte vi.

Vad förebilderna till dessa bilder kan vara lär vi troligtvis aldrig få reda på. Har de verkligen sett dessa saker? Är de ristade ceremoniellt eller religiöst eller är det bara fina figurer och vackra bilder? Symmetri finns det gott om och man kan inte titta färdigt på alla fina bilder men vad de föreställer kan jag inte ens spekulera om.. Vackert är det hur som helst och väl värt ett besök.

Området består av tre hällar varav en är målad i bleknande rött, en annan delvis i bleknande vitt och den tredje imålad till hälften i klarvitt, åtminstone när jag var där tillsammans med Monica (mitten), Larry (höger) och Freddie (ej i bild) från Föreningen Forntid i Norrköping samt arkeolog Theres Furuskog (vänster). Ett oförglömligt besök. (För fler bilder se galleriet)

Svecia Antiqva et Hodierna

Åter en blogg är född..

Arkiv
Kategorier